På randen av kollaps

Jag är så körd i botten. Vi har en stor skuld som måste vara betald sista april å som det ser ut nu så har vi inte en chans. Vi hankar oss fram. Har svårt att få pengar till mat. Mannen beter sig ena minuten som om det inte är något som helst problem för att i nästa gå in i sin grotta å vägra all kommunikation. Jag har så ont i magen. Jag försöker hålla skenet uppe för barnen men idag när dagispersonalen påpekade att dotterns extrakläder var urväxta så visste jag inte vad jag skulle säga. Jag skäms för mycket för att säga att vi inte har råd att köpa nya.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Å jag är den som alltid har ansvaret för allt här hemma. Alla förväntar sig att jag ska fixa det.
Jag har börjat få riktigt ont i magen. Tror det är magkatarr, har haft det förr å jag känner igen smärtan.

Å jag kan som sagt inte prata med mannen om det. Han är så fruktansvärt konflikträdd att han tror att vi ska skiljas varje gång vi har olika åsikter. Om han vågar ha en åsikt nån jävla gång alltså *jävligt förbannad* Å om jag försöker diskutera något med honom så får jag inte höja rösten, inte bli uppjagad å absolut inte på något sätt påskina att han har gjort något fel. Nej för då blir han helt knäckt å kan inte säga ett ord, ja förutom typ "alla tycker jag är värdelös" eller "jag kan aldrig göra nått rätt" eller "du har helt rätt" i flera dagar för att sen inte ändra sig ett jävla dugg.

Jag har ingen att prata med. Känner mig helt ensam. Ingen som lyssnar. Ingen att älta det med. Ingen som står på min sida. Känns jobbigt. När man inte kan prata med sin man, sina vänner, vart vänder man sig då? Gud? Psykolog? Inåt?