Kossa muuu!

Nu har jag kommit hem från en minst sagt annorlunda men lärorik praktik. Jag har återupptäckt att jag ÄLSKAR kor! Jag förstår mig på dom liksom :)
Men frågan om man verkligen ska äta mjölkprodukter har förstås väckts en än gång... Dom står där korna, uppbundna, oftast 10 månader om året. Lagen säger att dom måste vara ute minst 2 månader. Det är trångt och bajs och damm överallt. Dom har, förstås, alldeles för stora juver med för mycket mjölk i. En ko är dräktig drygt 9 månader sen föder hon sin kalv, ibland rakt ner i göselrännan. Kalven kan få gå hos kon i upp till 3 dagar men tas på vissa ställen bort direkt efter födseln. Råmjölken får kalven i några dagar sen får den ersättning och kons mjölk börjar säljas. Kalven får stå ensam i en mycket liten box i några veckor tills den flyttas till ett större utrymme tillsammans med fler kalvar. Är det en kviga med, vad människorna anser, bra lynne så insemineras hon vid 14 månaders ålder, långt innan hon har växt färdigt. Hon föder sin första kalv vid ca två års ålder, i yngre tonåren i koålder räknat och sen börjar hon mjölkas. Hon förväntas få en kalv om året och mjölkas i tio månader, sen sinläggs hon i 2 månader innan nästa kalv. En bra ko får leva i ungefär 6-8 år sen är hon oftast utsliten. Om hon har svårt för att bli dräkig, mjölkar för lite, inte är tillräckligt lugn, är sjuk för ofta eller på något annat sätt blir en ekonomisk börda för människan så slaktas hon.
Dom flesta penicillin har man karens på men vissa får gå med mjölken ut i affären. Kortison är det oxå karens på men eftersom det inte går att upptäcka vid provtagning på mjölken så händer det att, oseriösa bönder, helt enkelt struntar i det.
Ja, vad ska man säga...om fler människor brydde sig om att kolla upp hur djuren som producerar vår mat har det så skulle fler vägra äta den maten och se till att villkoren för djuren förändras!