Pengar & Kärlek

En vän har det svårt ekonomiskt just nu. Jag känner med henne. Sånt är superjobbigt, jag vet.
Som den tiden, innan barnen, när vi bara kunde äta EN gång om dagen och då var det snabbmakaroner eller ris som gällde, ibland med en klick smör eller lite makrillfilé i tomatsås om vi hade tur.
Eller när vi fick åka runt till alla djuraffärer i området för att "lura" till oss provpåsar på hundmat för att hundarna skulle få nått att äta.
Eller den där vintern när vi hade 100kr kvar, var långt ute på vischan, mitt i natten och behövde tanka bilen. Stannade vid en JET-mack, stoppade in hundralappen i sedelautomaten och skulle börja tanka men tanklocket hade frusit fast! Vi gjorde allt vi kunde komma på men inte gick det att få upp det förbenade locket och efter ett tag, trots att vi försökt stoppa det, så tog automaten sedeln och sa att om vi vill ha tillbaka den så får vi skriva ett brev till JET. *arg* Så där stod vi, svärandes. Ingen mobiltelefon ägde vi heller. Så vi satte oss i bilen, bad till dom högre makterna och började köra hemåt. Drygt fem mil senare svängde vi in på vår gata utan att förstå hur det hade gått till. Dagen efter gick det inte ens att starta bilen utan vi fick gå med reservdunken till närmsta mack.
Än idag kan vi skratta åt det och samtidigt förundra oss över vad det var som hände den där gången.

Men när vi haft det som svårast ekonomiskt så har vi oxå haft några av våra bästa stunder, som om vi varit närmare varandra pga att vi måstat rikta all vår energi åt ett och samma håll. Som när jag var gravid med dottern och min man i två månader levde på havregrynsgröt för att jag och barnet skulle få bra, näringsriktig mat. En stor kärlekshandling från min man, tycker jag!

Eller den där julen när vi varken hade råd med någon som helst julmat eller några julklappar. Jag ÄLSKAR julen med allt pyssel och juldekorationen och vill alltid piffa och pynta och att gå runt och leta nytt julpynt och julklappar är höjdpunkten på året. Men som sagt det hade vi inga pengar till så jag var ledsen och såg inte alls fram emot julen. En dag ett par veckor innan julafton gick vi dock på Konsum för att handla lite mat och dom hade massor med fina julsaker där och jag blev som ett barn när jag gick runt och tittade. Helt plötsligt glider min man upp bakom mig och håller fram en superfin liten tomte. -Den här får du av mig, säger han glatt.
Jag fattar ingenting, bara stirrar på honom. Jag vet ju att vi inte har råd. Men då jag möter hans blick så förstår jag...han har kommit på ett sätt att ge mig glädje och julstämmning utan att spendera en enda krona och utan att binda det till materiella saker. Han ger mig KÄNSLAN av att få någonting!
Det här har vi gjort många gånger sen och även om vissa kanske kan ha svårt att förstå, så är det en stor grej för oss som ger oss en känsla av att vi kan ge varandra hela världen utan att det kostar en spänn :)