Stor saknad

Bröt ihop igår, igen. Jag saknar min hund såå mycket! Hon dog i våras. Ibland, som igår, bara väller sorgen över mig. När jag kommer på att hon faktiskt är borta. Att hon aldrig mer kommer tillbaka. Min älskade lilla vän! *snyft*
Jag satt en halvtimme inne i badrummet igårkväll och grät och grät. Det gör så ont i mig, som om jag har ett stort svart hål i mig som är fyllt med sorg, och ilska. Hon räddade mig när hon kom in i mitt liv, strulig tonåring som jag var. Och nu har jag man och barn och massor med ansvar. Jag vet att jag kommer sakna henne resten av mitt liv, det känns tungt. Varför valde hon att lämna just nu? Nu när vi börjat få stabilitet och jag hade mer tid och ork för henne! ARG!
Och denna förlamande sorg. Älskar henne för evigt!
Alla som mist sin djurvän vet vad jag menar.
Kram till er