lördag 31 januari 2009

Klona eller låta naturen ha sin gång?

Vad är det som får folk att vilja klona sina älskade husdjur? Hur kan man tro att det är en exakt kopia man får, å varför skulle man vilja ha det? Å deras hund dog i cancer, är det då inte en överhängande risk att denna klon oxå gör det? Dom har ju kommit fram till att cancer till viss del är genetiskt. Eller har dom tagit bort den biten ur dna:t, eller tänkte dom helt enkelt inte på det? Jag tycker att det är sjukt att människor inte kan acceptera å sörja, iställe måste vi "fixa" å gå emot naturen. Å så tror vi att det inte kommer någon efterräkning på det! Redan nu säger paret i artikeln att dom ser att hunden inte är precis som den gamla hunden, vad är det då för mening? Då kunde dom ju lika gärna skaffat sig en annan labradorvalp. Å använda pengarna till nån hjälpinsats eller liknande. Det här är ingen lek! Naturen har sett till att våra gener förs vidare på ett smart sätt. Det är väldigt mycket av utvecklingen från spermie/ägg till färdig individ som vi inte har en aning om. Än mindre när man tar dna:t å skiljer det från denna naturliga process. Dolda saker som kanske kan dyka upp långt senare å visa sig vara katastrofala. Vad tycker ni, skulle du kunna tänka dig att klona ditt favoritdjur?

Inga kommentarer: