Avundsjuka

Har varit på föreläsning ikväll. Å föreläsaren sa att avundsjuka är ett tecken på ohälsa. Jag funderade en del på det på vägen hem. Är avundsjuka alltid av ondo?

I böckerna Samtal med Gud så säger Gud att avundsjuka, i vissa mått, är någonting positivt. För om du är avundsjuk på någon så kommer du jobba extra hårt för att uppnå samma sak som den personen har.

Så kan det kanske vara. Men om avundsjukan blir för stark så stagnerar man i sin utveckling å sitter bara å surar över att den å den har det så mycket bättre än man själv. Så upplever ivarjefall jag det.

För länge sen så fick jag en rätt stor summa pengar. Jag berättade för få personer om detta eftersom jag misstänkte att många runt omkring mig skulle försöka utnyttja det. Ändå så blev flera av mina vänner avundsjuka på mig å det tisslades å tasslades bakom min rygg. Dom tyckte jag skulle bjuda när vi var på krogen eller hjälpa dom med pengar till än det ena än det andra.
En av mina dåvarande bästa vänner var nog den ende som helt ärligt tog det med ro. När jag frågade henne varför så svarade hon att hon visste hur mycket jag hade fått betala rent känslomässigt å att hon tyckte att jag var mer än förtjänt av det å att hon var glad för min skull.

Är det inte så det är? Att om man verkligen ska vara avundsjuk på någon så ska man ta sig en titt på HELA den personens liv. Vad den personen fått försaka för att komma dit där hon är. Inte bara se den framgången som en isolerad händelse. Å har man inte lust att byta liv med den personen rakt av så kanske man ska lägga avundsjukan på hyllan å koncentrera sig på att skapa sitt eget liv så som man vill ha det.