Döden igen

Idag har jag nåtts av fler dödsbud. Min mans faster dog igår morse. Hon hade cancer som spridit sig i hela kroppen. Å en kompis kompis mamma har tagit livet av sig.

Min man brukar säga att dödsbud alltid kommer i 3 å han brukar ha rätt, hoppas han har det den här gången oxå.

Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna för personer mellan 15 å 44 år i Sverige. Jag höll på att bli en siffra i den statistiken. Jag har försökt, 3 gånger. Första gången var jag 8 år å svalde tabletter, jag spydde som en gris efter att morsan upptäckt vad jag gjort å stoppade fingrarna i halsen på mig. Andra gången var jag 11-12 å skar mig i handlederna. Tredje å sista gången var jag 15 å tog jag tabletter å sprit. Jag däckade hemma i sängen å vaknade 3 dygn senare å upptäckte att ingen hade märkt att jag legat där i flera dar. Jag tror det var då jag bestämde mig för att jag var helt ensam å att det inte spelade någon roll vad jag gjorde, ingen skulle ivarjefall bry sig. Den känslan har jag aldrig riktigt kunnat jobba bort. Ännu.

Döden för mig är inte skrämmande. Det är en befrielse. Det är livet jag är rädd för. Har ångest inför. Jag har accepterat att jag lever å skulle idag inte kunna begå självmord, inte så länge mina barn lever i alla fall.

Här snöar det å är vackert. Å här sitter jag i djupa tankar. Kram till er.