Träningsvärk

Igår tog vi ut dottern för att övningscykla. Efter bara EN TIMME så kunde hon både starta, hålla balansen och bromsa långsamt *stolt och imponerad* Jag sprang som en galning och höll i och stöttade med lugnande ord och hööööga glädjetjut när hon tillslut klarade det, cyklade helt själv! Helt slut stapplade jag hem med en glad känsla av att den här dagen kommer både jag å min dotter minnas i resten av våra liv.

Hon är så stolt över sig själv och min stolthet över att få vara hennes mamma är nästan överväldigande :) Hur kan jag ha fått en sån underbar härlig unge!?

Idag ska vi få hem en valp! Det känns förunderligt... För ett och ett halvt år sen, när min älskade hund gick bort så viskade jag till henne att jag kommer att skaffa en till hund. Jag kommer aldrig att glömma henne, men jag kommer att skaffa en till hund! Mitt liv skulle vara tämligen fattigt utan djur... Och idag är det så dax å jag är skitnervös. Nervös över hur jag ska klara en valp å två barn. Hur jag ska hinna träna ordentligt. Om valpen kommer att tycka om mig. Men framför allt är det en stark blandning av glädje å sorg. Glädje över att få en ny familjemedlem med nya utmaningar och nya hyss. Sorg överinsikten att det faktiskt är så att min stora kärlek är död å att jag aldrig mer får klappa henne, aldrig mer se hennes förväntansfulla blick, aldrig mer känna hennes tyngd brevid mig när jag sover. Idag är en stor dag, å en alldeles vanlig dag.

Ps.Visste ni föresten att det är samma muskler man använder när man lär någon att cykla som när man rider av någon? Det visste inte jag heller, tills igårkväll! AJ!!! ;)