Förbannad!

Faan vad sne jag blir på min man! Idag sitter jag och jobbar på datorn hemma och det är meningen att mannen ska ta barnen. Å han suckar, å pustar, å tycker att det är sååååå synd om honom för att han inte fått sova ordentligt inatt (dottern drömde skrämmande mardröm om att lillebror skar upp sig på pottan och dog :( Jag blir galen! När han sticker iväg och jobbar då är jag helt själv med barnen, ofta i flera dagar, hur skulle det funka om jag bara gick runt och tyckte synd om mig själv!? När man är med barnen så måste man ju vara närvarande, annars får varken barnen eller man själv ut något av det.
Han tycker det är jobbigt att dottern är hyper och han klagar på henne men säger aldrig ifrån ordentligt. Fast jag vet att han älskar barnen och skulle göra allt för familjen så tyder hans agerande på tvärtom. Han är aldrig nöjd, tycker inte att dom har kul. När jag igår, när han höll på med middagen, sa att han måste sätta dottern i arbete för att hon är så uttråkad att hon snart hittar på bus så ber han henne att hälla upp ärtorna i en kastrull. That´s it! Hon är fem och ett halvt och det är det enda ansvar han kan komma på att ge henne!!!! Självklart slutade det i ett bråk lite senare för att hon inte fått någon som helst stimulans *morr*
Och nu sa jag åt honom att ta ut ungarna i lekparken för att dom ska få frisk luft och få springa av sig lite. Jag kan ta ut hunden och komma förbi så går vi en hundpromenad sen sa jag. Efter mycket suck och stön tog han ivarjefall ut dom och sa att jag får komma efter om 20 minuter. 20 minuter! Är det allt?! Våra barn ska alltså vara nöjda med 20 minuters motion om dagen! Visst det är inte skitkul att som förälder vara i lekparken men kom igen! Vi har ju delat upp det så att jag jobbar halva veckan och han halva veckan för att vi ska få vara så mycket som möjligt med barnen och dom med oss. Vad faan går han och suckar om?? Det är inte många som har den möjligheten och när jag var hemma med dottern i 2 år så klagade han över att han var tvungen att jobba hela tiden och aldrig fick vara hemma med henne. Hur ska du ha det karlslok?! Jag måste ta ett snack med honom ikväll. Men vi har pratat om det här så många gånger men det blir ingen ändring. Det är bara en gång av kanske tio som han är sig själv, den varma, underbara, roliga mannen med så stort hjärta som jag blev kär i.
Ja, nu är det bäst jag går ut till dom så han inte tänker sura för det oxå...