Nått av värde?

Tänkte jag skulle gå och lägga mig tidigt idag, men det sket sig för nu sitter jag här med en jättevaken 1,5-åring. Har pratat med mannen men jag vet inte om det känns så mycket bättre, eller jo det är klart det känns ju alltid bra att lufta sina tankar och känslor. Men det är inte kul att höra från den man levt tillsammans med i 10 år att han inte ser oss som jämnlika, att han har mig på nån jävla pidestal. Jag vet ju att han satt upp mig där men måste allt jag säger vara hugget i sten? Och när ska jag få kliva ner därifrån? När ska han fatta att han är lika mycket värd som alla andra och att hans åsikter är lika mycket värda som mina *suck*
Det är ju stört omöjligt att komma fram till något när det känns som om man bara håller en monolog!