Tårar

Tårarna rinner. Mitt hjärta gör ont. Jag sitter å skriver en artikel till en hundtidning, å saknaden efter min hund kommer än en gång. Varför stannade du inte? säger jag högt. Jag vet att hon lyssnar. Att hon fortfarande besöker oss. Jag vet svaret på min fråga, men vägrar acceptera. Jag saknar dig så ofantligt mycket. Jag är rädd. Rädd för att jag inte kan se dig framför mig. Jag känner din närvaro, men mitt minne sviker. Kanske det är meningen. Kanske jag inte ska komma ihåg hur du såg ut, utan hur du var. Hur ska jag kunna leva resten av mitt liv utan dig? Det är för plågsamt att tänka på. Jag tar en dag i taget. Det smärtar i min kropp av att aldrig mer få röra vid dig. Du gav mig så mycket. Gav jag något tillbaka?
Mina tårar rinner.