Idag har det varit minusgrader å frost här. Det var mycket skönt efter en hel månad med regn å dimma.
Nu börjar det dra ihop sig till att resa å idag har vi köpt badkläder å vi tvättar sommarkläder för hela slanten :) Resväskan står halvpackad och hundvakt är ordnad.
Idag tappade lillvoffen sin första tand å dottern proppsade på att tandfén kommer till hundar oxå så det var bara att dra å handla hundgodis ;)
Dom senaste veckorna har varit omtumlande. En nära vän fick reda på att hon kanske har cancer, fler prov ska tas men oron finns ju där. Det är lätt hänt att man tänker sig själv som odödlig och även om man skulle dö så är man ju död då så man slipper oroa sig. Men att leva kvar efter att en älskad vän gått bort är tungt.
Jag har aldrig gillat uttrycket att man älskar någon så mycket att man skulle kunna dö för den personen. Att dö måste ju vara den lätta biten. Att fortsätta leva för någon är tyngre. Å att fortsätta leva efter att denna någon har dött räknar jag som inget mindre än hjältemod.
En natt slog det mig. Tänk om hon faktiskt HAR cancer. Varje dag får människor det beskedet. Varje dag dör människor i cancer. Plötsligt kände jag mig inte så stark längre. För en stund tillät jag mig att sjunka ner i den känslan. Å förutom att världen skulle vara så mycket fattigare utan min vän. Så skulle JAG bli en sämre människa. Tänk hur mycket en enda människa kan förändra ens liv...å jag grät.
